.

Hemma igen efter några dagar i Luxemburg hos Ullan med Lisa. Helt kanon har det varit! Bjuder på lite bilder istället för att skriva en halv roman. Har nämligen hört att en bild säger mer än tusen ord.

Landskapsvy


Landskapsvy


Palatset


Nere i Grund


Övergångsställe för affärsnissar


Världens bästa pulkabacke?
(bilden gör inte lutningen rättvisa)


Obligatoriskt hoppkort á la Ullan


Skutt

En hel helg har förflutit och jag har gjort absolut ingenting. Och det var väldigt välbehövligt känner jag. Jag måste ha dagar/helger ibland när jag bara är ensam och inte gör så himla mycket. Så funkar jag. På senaste tiden har det varit en hel del i skolan så det var väldigt skönt att inte göra ett dyft i ungefär två dagar. Och jag ser fortfarande ut som vanligt (om det var någon som undrade liksom).

Och genast mår den förkylda själen mycket bättre!
(bjuder på puckobilden för övrigt, den förtjänar ni)

<3

Alltså, upptäckten att jag kan lyssna på mina favoritlåtar igen på Spotify (hur mycket jag vill!) gör mig himlastormande förälskad! Tack Facebook! Nu kan jag använda Spotify precis som innan igen, LYCKA!

Bilden stal jag från Empas facebook. Är de inte världens finaste tvillingar?!

Sälen bjöd på mycket trevligheter. Främst häng med mina fina brudar och massor med skratt. Det började redan på vägen upp när jag hade ett svagt ögonblick under Mohombis låt "Coconut tree" och droppar kommentaren: "Åh, fan va härligt det vore att vara i värmen och ligga under ett kokosnötträd". Svaret jag får av Danna: "Annars kallas det för palm". Det var ett svagt ögonblick i mitt liv. Ungefär lika svagt som när jag droppade kommentaren om älgar och rådjur för några år sedan, vilken inte ska tas upp nu.

Fetaste stugan hade Tjack lyckats få tag i åt oss också. Sjukt mysig, ett stenkast från backen och ett stenkast från Harrys. Kan det bli bättre? Nej, tror inte det.

Under bastu-sessionerna var vi givetvis tvungna att testa att ha kaffesump i ansiktet. Ullan hade läst på någon blogg att det skulle vara värsta hiten, så vi ansåg att det var vår medborgeliga plikt att undersöka saken. Och vet ni? Man blev len som en baby-rumpa i ansiktet! Riktigt jävla najs! Sen att det såg ut som att vi hade bajs i hela ansiktet är ju en helt annan femma.

Bräda och skidor har vi också åkt. Jag skojar inte när jag säger att jag har haft träningsvärk i varenda jävla muskel som existerar förutom baksidalår och ansiktet, typ. Men det var lätt värt det, sjukt roligt att åka lite bräda igen. Var flera år sedan senast.

Sen har det ju även blivit lite fest, det går ju inte att åka på fjällsemester utan att festa till det lite grann. På fredagen drog vi till några killar Tjack kände och där träffade vi Mr. Las Vegas, vilken trollkarl alltså. Internskämt mellan mig och tjejerna, och det som är internt ska inte förtäljas i den här bloggen åtminstone. Sen tänkte vi dra vidare till vår granne Harry, men när vi kom dit så var det sådan äckligt lång kö så vi gick hem och chillade i soffan istället. Inte helt fel det heller. Nyårsafton bestod av finmiddag, boxheads, dans på stolarna och sex on the snöhög i stugan. Efter en fet förfest drog vi och hängde på Harrys några timmar. Där blev det dans, dans och åter igen lite dans!

Tack tjejer för en fantastiskt tripp! Vi kan väl lätt säga att det inte blev någon fadäs!

God Jul alla fina! Hoppas ni får en fantastisk dag och att tomten kommer med massa fina klappar till er!

Bjuder på en julaftonsbild också. Ser lite pucko ut, men bjuder på den då det trots allt är jul!

Hemma är dalahästar. Dalahästar är hemma. Innerst inne i hjärtat är Dalarna fortfarande det riktiga hemmet. Och nu har jag kommit hem. Det är faktiskt väldigt skönt. Har längtat en hel del de senaste dagarna. Tro nu inte att jag inte trivs i Uppis, för det gör jag! Fruktansvärt mycket till och med. Men Dalarna är fortfarande hemmet man kommer hem till. Uppis är hemmet man åker tillbaka till. Förstår ni? Men för att känna mig hemma "på riktigt" i Uppis också så har jag ju tagit med mig mina dalahästar. En dalkulla kan inte leva utan sina dalahästar. Man blir väldigt dalahästig när man flyttar har jag märkt (både på mig själv och mina systrar). Funderar på att skapa en grupp på facebook som heter något i stil med: vi som för evigt hjärtar dalahästen. Vad tror ni, kan det bli en hit?!

Jag och mina dalahästar i Uppis

Puss på er finingar!

Så klockrent så att jag nästintill avlider!

Lika som bär? Det tyckte i alla fall vakten på GH:s.

Finaste namne, jag saknar dig. Kvällar som denna får mig att minnas alla stunder vi haft tillsammans genom åren. Tyskland, Malta och Baskien för att nämna några av de senare. Hand i hand har vi vandrat genom livet. Från vaggan till graven. Du & Jag. Du är min andra halva, min namne. Du känner mig bättre än någon annan, för du har varit med mig längs hela vägen. Genom dagis, skolan och alla knasigheter. Och du finns alltid där för mig. Vi behöver inte prata eller träffas varje dag, för vi vet var vi har varandra. Det spelar ingen roll om det gått ett dygn, en vecka eller ett halvår. Det finns alltid saker att prata om, minnen att skratta åt och den där sköna tystnaden att njuta av tillsammans.

Det här är helt enkelt mitt sätt att försöka berätta för dig hur mycket jag tycker om dig.

"There is something you must always remember. You're braver than you believe, stronger than you seem, and smarter than you think. But the most important thing is, even if we're apart... I'll always be with you."

Halloween 2010, Rambo och Pelle Svanslös