.

Min mamma är så himla go. Trots att jag är 21 år gammal så måste hon fortfarande alltid rätta mitt språk om hon tycker jag att jag pratar fel. Oftast är det mina ordval hon kritiserar, och att jag svär för mycket. Svordomarna har hon alltid klagat på men inte har det hjälpt. Jag svär ändå bara när det behövs, typ. Nej, det roliga är när hon kritiserar mina ordval, hon tycker nog jag är lite "elak" ibland. Senast i raden var när jag kallade fransmännen för "de där jävla grodätarna" under en EM-match. Det var tydligen inte okej att kalla dem för grodätare, så sa man bara inte. Jag undrade varför när jag bara konstaterade fakta. Då suckade hon bara den där "du-är-ju-helt-omöjlig-sucken". Men lilla mamma, jag såg allt att du satt och flinade och tyckte det var ganska kul ändå. Tror det bara är en principsak att hon ska rätta mig, och det är så himla gott på något vis.