.

Igår morse skrev jag tenta i svensk språkhistoria, tror det gick ganska bra. Vi hoppas på det bästa och jag förväntar mig att ni håller tummar och tår för att jag klarar den (men det vet jag att ni gör). Förstår även att ni tycker det låter askul med svensk språkhistoria! Kan meddela att man kände sig otroligt nördig när man satt och pluggade i veckan och upptäckte att det här med grammatik faktiskt är ganska intressant. Nördighetsnivån steg liksom med en biljon steg då. Fick lite ångest och var tvungen att sms:a Frida och berätta denna hemska upptäckt. Hon förstod liksom hur jag kände (hon var tydligen i en snarlik sits). Känns skönt att inte vara ensam iallafall.

Ni förstår, när man läser svenska (och även andra språk) så blir man genast mycket nördigare än de som läser exempelvis samhällskunskap. Det är nog för att man får så mycket nördigare kunskaper liksom (typ grammatik och språkets historia och utveckling). Jag menar, det är inte direkt lika nördigt att lära sig om nationalekonomi och statsvetenskap (eller vad fan de får lära sig på samhällskunskapen). Det känns liksom som om det räknas som mer allmänbildande kunskap än grammatik. Senast när jag var hemma hade jag en diskussion med mams och paps och drog upp svenska språkets olika genus (både då och nu) och insåg vilka konstiga och nördiga kunskaper jag faktiskt har. Vilka andra människor förutom svensklärare vet varför det heter ett bord och en stol? Nä, typ ingen, och det är kanske inte så jävla relevant egentligen? Inte för någon som har svenska som modersmål iallafall.

Fast vet ni? Jag bryr mig inte så mycket om jag blir ännu mer nördig. Det ger mig bara lite mer karaktär.

Och där lade jag ner plugget för idag. Det känns både bra och inte bra. Bra för att jag läst det jag tänkt. Inte bra för att det aldrig känns bra med tenta, så ni som inte pluggar vet att det faktiskt är så. Ett rent och sant faktum. Ha det i åtanke om ni i framtiden börjar plugga.

Hänt något kul annars? Nej, tror inte det faktiskt. Hittat någon ny musik? Tja, var och varannan dag. Jobbar på en ny spotifylista (den kommer bli top notch, som alla mina andra listor). Jo, har även haft en liten fundering. Eller snarare kanske ett kontaterande. Jag har inget tålamod, inte för att det kanske var den största om nyheter (att Vegas skadade sig när han käkade pannkakor är lite större). Men tillbaka till tålamodsdelen. Jag kan inte lyssna på en hel låt, det går bara inte. Jag måste zappa på TV:n, det är ett jävla beroende. Jag kan inte sitta still en hel film, folk undrar om jag har myror i brallan. Jag kanske är rastlös? Fast det kan inte stämma, jag älskar ju att bara chilla och inte göra ett dyft. Jag är ju ungefär mästarnas mästare i det. Är jag stressad? (HAHAHAHAHAHA) Nej, det är skrattretande att tänka den tanken. Stress är inte riktigt min grej, jag liksom... flyter fram och tänker att det löser sig. Och vet ni? Det gör det alltid.

Har hört att aliens har stora ögon. Folk säger att jag har stora ögon. Är jag en alien mån tro?

När jag blir stor ska jag bli lärare. Dock har svaret inte alltid varit solklart. I mina unga år skulle svaret ha varit glasblåsare. Den drömmen höll i sig en bit upp i tonåren, sen insåg jag att det nog inte var något för mig när vi fick testa på glasblåseri en gång på kemin i högstadiet. Jag har helt enkelt inte tålamodet och händigheten för det. Sedan dess har jag inte haft något riktigt drömyrke, svaret på frågan har alltid varit den klassiska "jag vet inte". Men förra hösten fick jag för mig att jag ville bli gymnasielärare. Ett år senare sitter jag här som lärarstudent i Uppsala. Ångrar jag mitt beslut? Nej, knappast. Jag trivs som fisken i vattnet (även fast jag i detta nu ignorerar det faktum att jag både har en roman att läsa och ett PM att skriva till på tisdag). Även fast det är mycket plugg allt som oftast så älskar jag studentlivet och jag tror fortfarande att lärare är ett yrke för mig!